Kan du föreställa dig hur livet såg ut innan vi hade plast? Eller metall? Tänk dig att alla föremål behövde göras av saker som trä, blad, pergament, senor och annat. Det var en helt annat tid att leva i, förstås, som vi nu kanske håller på att återupptäcka.

Det egna skapandet

För även om vi har varit bländade av allt som kan kallas modernt är det många som har börjat dras till att åter uppskatta hantverk och naturmaterial. Det finns ändå något tillfredsställande med att kunna skapa något själv – om så ”bara” att sticka eller virka.
Kanske är det så att något inom oss längtar tillbaka till ett enklare liv, där man faktiskt även producerade något själv.

För är det inte så att vi lever i en era av input. Vi har till stora delar blivit konsumenter som matas med intryck och snabba omgångar dopamin genom våra skärmar. 

Visst kan skärmbruket styras om till att användas till kreativitet, förstås. Dock kräver detta hos många en ansträngning idag då vi är vana vid billig stimulans. Att skapa något är trots allt ansträngande – men också djupt belönande.

Det gäller att ha tålamod när man sätter igång. Vilket kanske också det har blivit en bristvara, också detta på grund av alla skärmar som ger oss snabb tillfredsställelse. 

Det kan till och med kännas lite smärtsamt när man inser att skapande är en process där man kommer att misslyckas, flera gånger, innan man till slut skapar något som börjar närma sig ett kvalitativt verk.

Den som har fokus och förmåga att hålla siktet ställt på att slutföra sitt skapande kommer dock att bli belönad. Dels med ökad kunskap och hantverksförmåga. Dels med den där sköna känslan av att kunna se och hålla i något som man har skapat med sina egna händer.

Det finns något grundläggande mäktigt i detta. Något som vi behöver återta.