Avlivning hund: ett svårt beslut med omsorg i fokus

Att ta beslutet att låta sin hund somna in hör till de tyngsta stunderna i livet med djur. Samtidigt kan det vara den största omtanken en människa visar sin fyrbenta vän när sjukdom, smärta eller mycket hög ålder gör vardagen svår. När man står inför avlivning hund uppstår ofta frågor: När är tiden inne? Hur går det till? Och hur kan stunden bli så lugn och trygg som möjligt, både för hunden och familjen?

I den här artikeln beskrivs i enkla ord hur processen kan se ut, vad som händer före, under och efter avlivningen och hur hembesök kan ge ett mer rofyllt avsked.

När är det dags att överväga avlivning?

Att avgöra när en hund inte längre har ett gott liv är sällan svart eller vitt. Många hundägare brottas länge med tanken innan de vågar ta beslutet. En bra utgångspunkt är att fokusera på hundens livskvalitet, dag för dag.

Några vanliga tecken på försämrad livskvalitet är:

– ihållande smärta trots medicinering
– svårigheter att gå, resa sig eller stå
– tappad aptit eller stora svängningar i vikt
– andningsbesvär eller kraftig trötthet
– upprepade infektioner eller kronisk sjukdom som inte längre svarar på behandling
– att hunden slutar göra sådant den tidigare älskat, som promenader, lek eller social kontakt

Många veterinärer använder enkla livskvalitetslistor eller skalor, där man sätter poäng på sådant som hunger, smärta, rörlighet, glädje i vardagen och förmåga att sova ostört. Genom att fylla i en sådan lista under några veckor blir det lättare att se om kurvan går stadigt nedåt i stället för upp och ner.

En viktig aspekt är också hundens personlighet. En livlig hund som alltid varit aktiv kan lida mer av rörelsebegränsningar än en lugn senior som mest har trivts i soffan. Det som fungerar acceptabelt för en hund kan kännas plågsamt för en annan.

Som djurägare känner man ofta innerst inne när något har förändrats i grunden. En vanlig beskrivning är att bästa kompisen inte längre är sig lik. När den känslan finns, och veterinären samtidigt bedömer att behandlingsmöjligheterna är uttömda eller ger för lite, kan det vara dags att börja planera för en lugn och värdig avslutning.

Så går avlivning till vid hembesök

Många väljer idag avlivning i hemmet, eftersom hunden då får somna in i en välbekant och lugn miljö. För många djur minskar stressen när de slipper bilresa, väntrum och nya dofter.

Processen brukar se ut ungefär så här:

Först tar veterinären och familjen en kort stund tillsammans för att prata. Ägaren får skriva under en blankett som intygar att hunden ska avlivas. Veterinären går igenom vad som ska hända steg för steg och besvarar frågor innan något påbörjas.

Därefter får hunden en lugnande spruta, oftast under huden i nackregionen eller över skulderbladen. Sprutan innehåller läkemedel som ger trötthet, muskelavslappning och smärtlindring. Många hundar hinner äta lite favoritgodis, bli klappade eller ligga i matte eller husses knä medan effekten kommer smygande. Efter 515 minuter är hunden vanligtvis så avslappnad att den ligger eller sover tungt.

När hunden sover lägger veterinären en liten venkateter, vanligtvis i ett framben. I den ges sedan ett narkosmedel, först i en dos som gör att hunden går in i en djup narkossömn, liknande den vid operation. När hunden sover djupt fortsätter veterinären att ge mer narkosmedel tills hjärtat stannar. Hunden upplever inte detta, utan sover lugnt hela tiden.

Efteråt lyssnar veterinären med stetoskop för att kontrollera att hjärtat har stannat. Katetern tas bort och ett litet bandage sätts på benet. Familjen får sedan sitta kvar i lugn och ro, hålla, klappa och ta farväl i sin egen takt. Ofta upplevs stunden stillsam, med fokus på lugn närvaro snarare än dramatik.

Vill man ha en annan hund eller katt närvarande brukar det gå bra. Många djur lägger sig bara i närheten eller går fram och nosar lite efteråt. Flera ägare upplever att det underlättar för djuren att förstå att vännen är borta, och att de därför söker mindre efter den sedan.

Hela besöket tar oftast runt en timme, ibland något längre om familjen vill prata mer före eller efter.

Förberedelser i hemmet och vad som händer efteråt

Förberedelser inför avlivning i hemmet handlar framför allt om att skapa en lugn, varm och personlig stund. Några saker kan underlätta:

– välj en plats där hunden brukar trivas, till exempel favoritfilten, soffan eller en solig plats på golvet
– fundera över vilka som ska vara med, både människor och eventuella andra djur
– ha favoritgodis, leksak eller filt till hands, om hunden uppskattar det
– dämpa ljuset, tänd gärna ett ljus eller spela lågmäld musik om familjen vill ha det så

För hundar gör måltidstidpunkten inför avlivningen sällan någon större skillnad. Däremot kan det vara bra att fråga veterinären om råd om hunden mår illa eller har känslig mage.

Efter avlivningen behöver man ta ställning till vad som ska hända med kroppen. Vanliga alternativ är:

– egen begravning på den egna tomten (om lokala regler tillåter)
– allmän kremering, där askan inte återlämnas
– separat kremering, där man får tillbaka askan i en urna

Vid hembesök tar veterinären oftast med sig kroppen, antingen på en bår eller inlindad i en filt, om man valt kremering. Vid separat kremering hämtas urnan senare på bestämd plats eller hos veterinären. Leveranstiden ligger ofta på 23 veckor.

Att förbereda sig mentalt på den här delen kan göra stunden något lättare. En del familjer vill vara med och bädda om hunden inför transporten, andra föredrar att låta veterinären sköta allt praktiskt. Inget av alternativen är mer rätt eller fel. Det viktiga är att familjen får göra på det sätt som känns mest hanterbart.

Många upplever stor sorg efteråt, men också en stilla lättnad över att hunden slipper lida mer. Att prata med familj, vänner eller andra djurägare som gått igenom samma sak kan göra skillnad. En del tänder ett ljus samma tid varje dag en period, andra gör ett litet minneshörn med foto, halsband eller tassavtryck.

När man befinner sig i den här svåra situationen kan stöd från en lugn och erfaren veterinär betyda mycket. För den som bor i Stockholmsområdet och vill ge sin hund ett rofyllt avslut i hemmet kan en klinik som veterinärlaurell vara ett värdefullt alternativ.